S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…

Något om öns historia samt om en ofrivillig övernattning på land.

Lämna en kommentar

I går, måndag 22/10 2018, tog vi bussen till Betancúria, öns gamla huvudstad mitt i öknen. Väldigt kargt landskap, men just där löpte en gammal ravin, som under större delen av året är uttorkad. När det faller lite regn, under ”vintertiden” december – februari, är det tillräckligt för att det närmaste området grönskar något. Det var en påtaglig grönska just på sidorna av den mestadels helt uttorkade flodbädden.

Det var därför säkert inte någon tillfällighet, att den normandisk/franske erövraren Jean de Béthencourt omkring 1405 lät bygga en kyrka precis vid flodbädden och stadfäste huvudstaden. Först på 1830-talet flyttades huvudstaden formellt till dess nuvarande plats, Puerto del Rosario, detta pga sjöfartens ökande betydelse.

 

Dem gamla kyrkan ute i ökenstaden Betancúria.

 

En bild som visar hur man tror att staden kan ha sett ut, och delvis fortfarande gör.

 

I den gamla huvudstaden lever drygt 800 själar på ett enkelt jordbruk samt get- och boskapsskötsel. Vi träffade på en gammal bonde, som just satte potatis ute på de magra och kruttorra åkerlapparna.

 

Potatisodling ute på de torra åkerlapparna.

 

Man pumpar upp vatten ur några djupa brunnar. Numera använder man eldrift för att få upp vattnet, men enda fram till för kanske 20 år sedan använde man åsnor eller dromedarer, som med förbundna ögon fick tillbringa åtskilliga timmar med att dra hjulen runt och skopa upp det åtråvärda vattnet. Otroligt att en så gammal teknik användes fram till helt nyligen!

Gammal vattenbrunn, som fram till helt nyligen drogs av åsnor och dromedarer för att skopa upp det värdefulla vattnet.

 

* * *

 

Vid torget invid kyrkan hittade vi trevlig och fin liten restaurang, som visade sig ha en stjärna i Guide Michelin! Inte dåligt för en närmast gudsförgäten liten stad ute i öknen!

En prunkande oas med krukväxter inne på den fina lilla restaurangen!

 

 

* * *

 

När vi kom hem med bussen till Puerto del Rosario, fann vi att det hade börjat blåsa upp ordentligt. Helt oväntat. Vi var inom varuhuset och handlade mat och dricksvatten, och lastade ner i jollen nere vid hamnen. När vi så rundade en hamnpir för att ta oss ut till båten, som låg för ankare några hundra meter ut, ja, då insåg vi hur hög sjö det gick! Det måste ha blåst styv kuling, 16-17 m/sek. Möjligen skulle vi ha kunnat ta oss ut till båten, om än förmodligen helt genomblöta. Men att sedan ta sig ombord i denna höga sjögång, det skulle ha varit närmast förenat med livsfara; överhängande risk att inte bara jollen utan även vi själva skulle ha kunnat komma i kläm under båtens akter i den höga sjögången.

Såå, det var bara att vända. Tillbaka med jollen in till vår skyddade lilla förtöjningsplats längst in i hamnen.

Vad gör man nu?! Först söka rätt på ett anständigt hotell på gångavstånd. In till hotellreception med alla våra plastpåsar med mat. Iklädda shorts, T-shirt och sandaler. Inga toalettsaker, ingenting! ”Har hotellet möjligen tandborstar och tandkräm?” – ”Nej, men nere i Minimarket runt hörnan finns det nog.”

Jodå, det fanns det. Några små pizza-slices och en liten flaska vin hittade vi också, så det gick ingen nöd på oss, där vi satt uppe på vårt hotellrum och smorde kråset. – När vi genom hotellfönstret såg vilket busväder som drog fram, och hur lilla ”Helmi” skumpade och levde om där ute bland alla vågorna, då tyckte vi nog att det var rätt skönt att ligga i en bekväm hotellsäng! Vi skulle nog inte sovit särskilt mycket den natten med en sådan sjögång!

Tursamt nog hade jag lagt ut extra ankarkätting. Med 50 meter tung kätting ute och en avlastande kättingkrok, då kändes det bra.

Idag på förmiddagen hade vinden mojnat, och vi kunde nu ta oss ut till båten, även om det fortfarande gick en del sjö. – Och inne i båten såg det närmast ut som Jerusalems förstörelse! Sjörapporterna hade inte ens andats något om starka vindar, och därför hade vi inte sjöstuvat. Så när vi kom tillbaka idag låg vattendunkar och kaffebryggaren omkullvälta och fruktskålen i bitar på durken. Men annars var allt bra.

I slutet av veckan drar vi nog norrut. Återkommer.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s