Igår tog vi jollen in till kajen för att gå på shoppingtur, bl. a. Dessutom passade vi på att få utfört både manikyr och pedikyr, på oss båda. Detta är väldigt vanligt på dessa breddgrader, och utföres inte bara på kvinnor utan också på män. Ses lika naturligt som att gå till frisören.  – Och kostnaden är kanske en tredjedel av vad det skulle kosta hemma i Sverige. – Många skandinaviska män skulle säkert må bra av att få det gjort; åtminstone någon gång. Om året.

Igår var det åter en så’n där väldigt varm dag. Termometrarna på torgen visade på 32 grader. Plus. Det kändes som i varje fall som det.

Natten till idag noterade vi att det började regna något, och vi stängde alla fönsterluckor. Väderlekstjänsten hade visat att det skulle komma en front med regn under nattmorgonen och blåsa upp på torsdagen, men vi brukar inte ta det så allvarligt.

Idag på förmiddagen ösregnade det! Var det vädergudarnas svar på vårt tal nyligen om öken och torrperiod?!! Visst, vi är nu inne i slutet av oktober, men med undantag av något övergående litet stänk har vi inte upplevt regn överhuvudtaget på de här breddgraderna det senaste året.

Tidigt på förmiddagen kom åskvädret/tordenværet. Genom att räkna antalet sekunder mellan blixt/lyn och åska/torden samt dela med 3 kunde vi ungefärligt/omtrentligt räkna ut avståndet i kilometer till åskvädret. Metoden är naturligtvis inte exakt, men ger en indikation på hur nära en urladdning är.

Vi låg för ankare några hundra meter från land. Masten rakt upp i skyn. Vi kopplade ur så mycket el som möjligt, och lade in vår lap-top och mobiltelefoner i ugnen, i hopp om att den skulle fungera som en Faraday’s bur. Mycket tveksamt om det fungerar, men det kostar inget att pröva för att se om viktig information kanske kan sparas om nu blixten skulle slå ner i masten.

Vi satte oss i sittbrunnen, med flytvästarna på samt säkerhetslinorna kopplade till några ordentliga krokar, som var rejält bultade i  skrovet. Vi har läst berättelser om seglare som kastats ur sittbrunnen och båten i samband med ett blixtnedslag. Tveksamt om detta skulle rädda oss, men det kändes bättre att i varje fall ha gjort det som vi kunde göra.

Vi räknade sekunderna mellan blixt och dunder; 6 sekunder, 4, 3, 2 och därefter en väldigt kraftig smäll alldeles i närheten. Det kan nu inte ha varit ens en endaste sekund mellan blixt och dunder! Urladdningen kan inte ha varit mer än några hundratal meter från oss! När man dessutom vet, att en blixt kan sträcka sig flera kilometer, inser man att det måste ha varit väldigt nära. Nästan så att man kände tryckvågen! – Det var bara att sitta lugnt kvar i båten. Sannolikheten att blixten skall slå ner i en segelbåt är väldigt liten, men man känner sig likväl ganska liten inför naturens krafter en sådan här gång.

Efterhand ökade tiden och avståndet, och vi kunde börja slappa av. Som den matglade skåning jag är, började jag efterhand fråga efter mat. Första gången, som Helmi uppskattade min friska aptit! Måste ju bara betyda att vi kunde vi kunde börja slappna av.

Sedan kom regnet, det verkliga ösregnet! Nu med full kraft. Närmast ett tropiskt ösregn. Var detta svaret på vårt tal nyligen om torra öknar?! Nåväl, tänk positivt! Båtens däck blev ju i alla fall ordentligt avspolat från allt salt, som tidigare spolats upp. Det kommer säkert att se så rent och fint ut i morgon, sedan det fått torka upp!

Om 2 dagar, troligen på lördag 27/10, försöker vi ta oss upp till Lanzarotes sydkust. Där kommer vi att ligga i skydd för de kraftiga nordvindar, som är aviserade till i början av nästa vecka. – Spännande fortsättning följer!