S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…

Så har vi kommit fram till ankringsplatsen utanför Puerto Santiago på La Gomeras sydkust, 2019 11 19.

Lämna en kommentar

Först en liten tillbakablick.

I Puerto de Tazacorte ägnade vi mycken tid åt båtvård. En sådan här båt kräver sitt underhåll. Vi hade noterat ett litet läckage av saltvatten i kylvattenpumpen på både huvudmotorn och på den lilla dieselmotorn, som ger oss ström, om vi inte ligger i en marina. Rutinarbete för en erfaren marinmekaniker. Dessutom bytte han roderlagren. Sådant som också hör till rutinunderhåll på långseglares båtar. Vi hade beställt alla reservdelar via Hallberg-Rassy, när vi nu var hemma i Sverige i sommar. – Det är bara att lyfta på hatten för rutinerat yrkesfolk! Det är en fröjd att se dem sköta sitt jobb! Det var uppenbarligen inte första gången, som ”vår” mekaniker Benjamin gjorde de jobben! Imponerande!

Värre var det med Klåparen till målare, som skulle förbättra den blå randen på däck. Jag vägrade godkänna jobbet; bakläxa! Andra gången blev det ”sådär”, dvs. mkt tveksamt. Kunde gjort bättre själv. – Sedan skulle han ge sig på lackskadan på vår stolthet, en av de vackert lackerade skivorna vid sidan av nedgången till ruffen. Nu vet jag att ytor lackerade med 2-komponentlack kan vara mycket svåra att göra vid. Det köper jag. Men när han sedan skulle ”göra en ny”; ja, då blev det så tokigt att jag helst bara vill glömma det.

Sensmoral; låt aldrig Klåpare ge sig på svåra jobb! Det finns en orsak till att Proffs är just: Proffs!

Detta var Dagens Text.

Något trevligare. Teak på ett båtdäck är en källa till evig diskussion. Alla båtägare med Självaktning har sin uppfattning om hur detta skall skötas. De flesta är eniga i att skona teak-däcket mest möjligt. Inga hårda borstar, bara mjuka borstar och en mild såplösning. Utmärkt! – Så länge det varar. – Efter några månader kommer de svarta algbeläggningarna krypande. Då hjälper inga milda borstar. Då är det grova rotborstar, som gäller. Rotborstar, som dessvärre sliter hårt på teak-däcket.

En engelsman vid bryggan har hittat en intressant lösning på detta eviga problem. En ”Teak-sealer”, som ”försluter” träet efter noggrann rengöring. Därefter har han inte haft några fler problem med algbeväxning. – Sagt och gjort. Fick det beställt av det lokala varvet här, före sommarferien. Satte igång med ”Sealer”-behandlingen för några dagar sedan. Den behandlade ytan blev något mörkare än jag tänkt mig. Inte bara jag, utan flera skadeglada båtgrannar påpekade ”diskret” att ”det var bättre förr!” Det är alltid kul med positiva människor.

Nåväl, 2 veckors aktivt arbete med teak-däcket har börjat ge resultat. Ser faktiskt riktigt snyggt ut. Ett franskt par frågade efter tillverkare samt efter ”know-how”. Sedan får vi se hur länge det håller.

 

 

Under segel på väg mot La Gomera nu i eftermiddag. Teakdäcket riktigt fint gyllengult. Det är Dingen/Jollen, som på fördäck ligger ihoprullad i segelsäckar för att skyddas mot solens starka UV-strålar. – Den vita kulan längre fram är en ankarboj. som i en spiralfjäderupphängd lina är fäst i det tunga bogankarets framkant för att markera var vårt ankare ligger. Dessutom kan det fungera som trip-line, så att ankaret kan dras baklänges, om det skulle fastna i en klippskreva.

 

* * *

 

I eftermiddag var det lite dramatik vid överseglingen. Vi hörde plötsligt över radion: ”All ships! All ships! Listen carefully!” – Det visade sig vara en segelbåt, som fått motorhaveri, och behövde assistans. 4 personer ombord, men ingen uppenbar nöd. Vi tog positionen, och det visade sig att vi befann oss 12,8 nm från havaristen, c:a 2 timmar. Tenerife Radio meddelade dock att de sände ut en räddningskryssare, och vi såg sedan på AIS att en snabbgående båt gjorde 31 knop, kanske inte riktigt i den riktning vi uppfattat, men positionsangivelserna var något otydliga. Det verkade i varje fall som att situationen var under kontroll, så vi gjorde inget ytterligare.

 

* * *

 

Vi har nu ankrat utanför La Gomeras sydkust. Första ankringen på 6 månader, så visst var vi lite ringrostiga. Men det gick bra. Just när vi var klara, passerade en av Fred Olsen Lines snabbgående kustkatamaraner förbi i 35 knop. 50 meter från oss. Svallvågorna blev därefter. Helmis framställda välkomstglas med svalt vitt vin i den nedåtgående kvällssolen flög all världens väg. Vad som då uttalades, är inget som lämpar sig i skrift. – Det var som på Atlanten; det var bara att börja om från början.

I morgon seglar vi vidare till Las Galletas på Tenerifes sydkust.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s