S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…

Om stadsliv och livet i hamnen. La Palma, 2019 05 11.

2 kommentarer

Den lilla staden Tazacorte på La Palmas västkust är mycket välkomnande. Synligt t.o.m. i trapporna på gatan. Hela den här delen av ön präglas av lugn och ro. Alls inte av den högre ljudnivån i huvudstaden Santa Cruz de La Palma. För att nu inte tala om det hetsiga tempot i Las Palmas de Gran Canaria.

Här är det något av en lantlig idyll. Man vaknar till lite slött frampå morgonsidan av att 2-3 tuppar gal från var sin dynghög om vem som är störst, bäst och vackrast. Vi vänder oss om och sover lugnt vidare några timmar till. Vi har ju faktiskt ledigt!

 

Vid entrén till själva staden Tazacorte, finner man denna trappa med sina bevingade ord…”Tazacorte tar emot med Livets Konst. Om Du tar väl vara på mig, kommer jag att leva mycket länge!”

 

Strax ovanför stadens entrétrappa, finner man en blommande oas med en porlande liten damm; ett äldreboende och dagcenter med en liten taverna alldeles bredvid. Ett fint sätt att ta hand om sina äldre!

 

En lummig oas i den stora stadsparken i öns största stad, Los Llanos de Aridane högre upp i bergen.

 

* * *

 

Huvudstaden Santa Cruz på östsidan av La Palma är en charmig stad med många vackra byggnader, modebutiker och gatuserveringar. Ljudnivån är dock klart högre än i Tazacorte på västkusten.

Katedralen med sitt mäktiga klocktorn dominerar stadskärnan i huvudstaden Santa Cruz de La Palma.

 

Gatubild från huvudstaden Santa Cruz de La Palma. Alla dessa härliga och charmiga gränder med sina tavernor och gatuserveringar!

 

I en exklusiv modebutik fann vi denna avdelning för nätta små hattar. Strikt fotograferingsförbud, men efter lite lirkande med ägaren, gick det att utverka tillåtelse att få ta en endaste bild! – Försökte övertyga Helmi att hon nog skulle klä sig fint i en så’n där liten tingest; nästan som medlem i kungahuset eller något annat fint. Men icke! Där satte Helmi gränsen!

 

Spanskinfluerade balkonger nere vid strandpromenaden.

 

De tre gatumusikanterna får representera den urgamla kulturella traditionen.

 

Två moderna uppföljare just bredvid vårt lunchkafé. Trevligt med vacker musik under lunchpausen!

 

* * *

 

 

Tillbaka till vår hamn, Puerto Tazacorte. De höga murarna skyddar mot det helt öppna havet. Hela Atlanten ligger på. Amerika nästa! – De gigantiska stöttorna är ett ingenjörsmässigt mästerverk!

 

* * *

 

De allra flesta seglare man möter är trevliga människor, som har en positiv syn på det mesta. Man hälsar på varandra med det hemliga lösenordet ”Hej!”, och så brukar isen vara bruten och kontakt etablerad.

Många nationaliteter och språk blandas på bryggorna i hamnarna. Det är egentligen fantastiskt att se och höra hur besättningarna från nationer, som i århundraden varit i luven på varandra, besättningar på tyska, franska och engelska båtar hjälper och livligt samtalar med varandra; hur kontakter och ibland också vänskapsband knytes. Vid vår brygga här i Tazacorte ligger två båtar med franska skeppare, som vardera funnit sig en tysk hustru. Och alla i glatt samspråk med det engelska paret i båten mittemot. Med tanke på hur historien har sett ut under århundradenas gång i Europa, är det inte att undra på att man emellanåt blir nästan lite rörd över vad som sker framför ögonen på oss.

Efter att man varit ute ett tag, träffar man på många härliga människor. En del har vi träffat i tidigare hamnar, och någon gång uppstår en fin vänskap. Man följer med i varandras berättelser och vidare planer. Man skiljs alltid åt; ibland lite sorgset, men alltid med en önskan att få återse varandra.

 

* * *

 

Det hör liksom till, att ibland träffas i varandras sittbrunn, gärna med något lättflytande samt något tilltugg – en ostbit och några oliver. ”Enkelt” är det förlösande ordet.

Trångt men trevligt i sittbrunnen; tillsammans med svenska seglarvännerna Ingela och Micke från ”Navillus” samt Ann-Mari (som tog bilden) och Micke i ”EOS”.

 

Mat och dryck är viktiga ingredienser i det sociala umgänget. Här är det knytkalas på gång. Seglarlivet har sina positiva sidor…

 

* * *

 

Som avslutning måste vi visa en bild från hamnen, där vi såg hur en fiskare just kom insläpande med en stor tonfisk (”Röd Tonfisk”). Vågen på kajen visade 292 kg. Fångsten är mycket strikt reglerad, och exporteras i stor utsträckning till Japan, där man betalar väldigt mycket för denna delikatess.

Det framgick inte riktigt om fiskaren på bilden fångat fisken själv, eller släpat in den från en större båt längre ut. Tankarna gick annars osökt till Ernest Hemingways ”Den gamle och havet”!

 

* * *

 

2 tankar om “Om stadsliv och livet i hamnen. La Palma, 2019 05 11.

  1. Hei CG og Helmi! Kjempekjekt å fylgja dykk. Dokk e bus! Vonar de får ein fin og kjekke sumar heime i Sveariket! Beste helsing Tina og Frode

    Gilla

    • Heia, Tina og Frode!
      Veldig hyggelig å få en kommentar fra dokkere! Som Du ser har sjøulkene tatt ”ferie”. Seilerlivet er som bekannt krevende. – Nå er vi hjemme i Umeå for å besøke barn og barnebarn. I September drar vi tilbake til Kanarieøyene for nokk ét år. I hvert fall. Så lenge vi har helse og lyst til dette livet.
      Ser frem til å få treffes igjen. – Med beste hilsen fra Helmi og Carl-Gustav.

      Gilla

Lämna ett svar till Frode Viste Ringheim Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s