Först ett kort meddelande;

När vi för några veckor sedan seglade i södra Karibien, blev vi av andra seglare varnade för att segla alltför nära ett område strax NNV om Grenada, där det enligt uppgift skulle finnas vulkanisk aktivitet på havsbotten. Visserligen inte aktiv, men området man ombads undvika finns utmärkt på sjökortet.

För några få dagar sedan fick vi på Internet se, att det är mycket oroligt runt vulkanen Kick’em Jenny 8 km (5 sjömil) norr om Grenada. Seismologerna registrerade onormal och oroväckande aktivitet, och varnade för ett omedelbart utbrott på havsbotten. Man talade om timmar – dagar. Man trodde inte att det skulle medföra någon risk för Tsunami, men väl utsläpp av stora mängder gas. Detta skulle kunna medföra att vattnets lyftförmåga minskar drastiskt, och att såväl småbåtar som större fartyg kan sjunka mycket snabbt.

Vi har inte hört något vidare, och vi befinner oss nu på betryggande avstånd från det hotande området. Men nog känns det lite läskigt, att tänka sig att det var just där, som vi seglade förbi för bara 2-3 veckor sedan.

* * *

Vi har nu legat för ankare några dagar utanför Martiniques näst största stad, Le Marin, helt nederst på ön. Det är nog den stad, som växer mest, det är hit flera marinor, båtvarv, båttillbehörsbutiker, mm. har flyttat de senaste åren. Det förefaller som om detta är den expansiva delen av ön.

Som på alla ställen på jorden, där många seglare passerar, finns minnena kvar om Den Stora Seglatsen. Många drömmar ligger kvar i ”Sorgliga raden”, där ägaren lämnat båten kvar i hopp om att komma tillbaka och fortsätta där det slutade. Efter många år och brustna förhoppningar båten fortfarande ligger där.

 

 

* * *

Något om Martiniques historia.

Martinique upptäcktes av Columbus 1502, och fick av ursprungsbefolkningen (de stridbara ”les Carib”) sitt namn Madinina (”Blomsterön”), som senare har utvecklats till Martinique. Som vanligt har fransmän och engelskmän kämpat om herradömet över denna ö, liksom över så många andra öar. I Parisavtalet 1763 fick Frankrike avstå Kanada (”några tunnland snö”) mot att få behålla ”Blomsterön”.

I slutet av 1600-talet ökade produktionen av sockerrör, och därmed dessvärre också importen av afrikanska slavar. Detta kom att helt förändra befolkningsstrukturen, och redan 100 år senare, i slutet av 1700-talet, hade befolkningen till övervägande del afrikanskt ursprung.

1848 förbjöds slaveriet i Frankrike och därmed även dess kolonier. Den franske parlamentsledamoten Schoelcher var den som enligt historien drev frågan om slaveriets avskaffande hårdast, och det finns ett litet fiskeläge på öns västkust, som är uppkallat efter honom.

Fram till förra århundradeskiftet var staden Saint Pierre i nordvästra delen av ön den största och ekonomiskt ledande staden på ön. Ett mycket svårt vulkanutbrott år 1902 från Mont Pelée ödelade staden totalt. Det finns massvis av gamla skeppsvrak kvar i hamnen vid Saint Pierre, både som hinder för sjöfarten, men också som en påminnelse av naturkatastrofen för drygt 100 år sedan. Enligt skrönorna överlevde endast en person i staden; stadens fånge, som räddades av fängelsets tjocka murar. Sanningshalten i historien är kanske något tveksam, men turistindustrin frågar inte efter sådana bagateller som historisk korrekthet. Historien säljer bra som den är.

Efter 2:a världskriget, 1946, fick Martinique, liksom Guadaloupe, status som Département d’Outre Mer, vilket har medfört betydande subsidier från fastlandsfrankrike. Infrastrukturen och allmänna levnadsstandarden har ökat betydligt mer i dessa områden än i grannländerna. – Jordbruket är fortfarande huvudnäringen med fr. a. odlingen av sockerrör, bananer och ananas.

 

* * *

I den urbana stadsbilden finner man fortfarande pastoral idyll med betande kreatur som får, getter, höns och en och annan ko. Alla fridfullt betande just bredvid vägkanten, helt oberörda av det där mänskliga påfundet Tid.

 

* * *

I morgon, måndag 18/3, seglar vi vidare västerut. Vi planerar att träffa våra engelska seglarvänner Jan och Pete i deras båt Twenty-Twenty, och som är på väg söderut.  Vi har alla mycket att berätta, och vi hoppas få en del tips om vår vidare färd norrut. – Spännande fortsättning följer!