Från Mayreau är seglingsavståndet kort, kanske 5 sjömil, till Tobago Cays. Inte att förväxla med Tobago, som ligger längre söderut, bredvid Trinidad.

Tobago Cays och kringliggande korallrev är närmast ett ”must”, när man seglar i denna del av världen. Särskilt det omkringliggande ”Horseshoe Reef” är berömt för sina fina dyk- och snorklingsmöjligheter. Jag minns att jag läst om detta i National Geografic för många år sedan.

Och om inte detta skulle vara tillräckligt, finns ”Worlds End Reef” inte långt bort…. Fast man behöver inte resa så här långt för att komma till Verldens Ende; våra norske venner vet at det finnes sør på Tjøme, straks sørvæst fra Oslo!  Slett ikke værst!

Av miljöhänsyn är man väldigt restriktiv med tillåtelse att ankra i detta område, utan hänvisar till utlagda bojar. Detta för att skydda de känsliga korallerna på botten. Vi låg därför på svaj på boj ett par nätter.

Efter en kort stund dök Helene och Per i ”Alícia” upp i sin jolle. De hade sett vår svenska flagga i aktern. Vi har gemensamma bekanta i Marie och Lars, med vilka vi seglade långt och länge i Skottland och Irland. – Detta är en av fördelarna med seglarlivet – man träffar så många härliga människor!

* * *

Vi har några vackra bilder från öarna här. Det är bara att njuta!

 

 

 

 

 

 

Här skulle vilja lägga in en liten filmsnutt av leguanen, när den kom gående rakt mot oss. Av tekniska skäl klarar jag inte av det just nu, men skall meddela, när detta har blivit gjort.

 

På kvällen blev vi hämtade av en av de många Boat Boys, som tog oss till en liten strandrestaurang, där vi satt med fötterna i sanden. Det serverades grillad hummer med en flaska svalt vitt vin. Väldigt stora humrar! Har aldrig sett så stora förr! Utsökt måltid!

Vi blev inviterade till grannbordet av ett gäng glada australiensare. Snart var snacket igång, och med vinet kom snart också sångerna. Möjligen också sångförmågan. Vi från S/Y Helmi erbjöd oss att bidra med ett litet kulturell inslag. Stormande applåder. – Så klämde vi i med ”Vem kan segla förutan vind” och ”Gubben Noak” och annat känsligt. Vi sjöng tvåstämmigt, minst. Artiga/høfliga applåder. – Sedan drog australiensarna igång med ”Walzing Mathilda” så det dånade mellan palmerna. Allmänt jubel och alla sjöng med. Kvällen avslutades i en härlig stämning, och så blev vi skjutsade tillbaka till båten.

 

 

* * *

Vi seglar snart vidare till Canouan och därefter Béquia.