S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…

Här är vi nu! San Vincente del Mar, västra Spanien, 2017 09 03.

Lämna en kommentar

San Vincente del Mar, västra Spanien, 42¤27′,47N 08¤55′,13W

Vi lämnade La Coruña onsd. den 30/8 -17 och passerade bl a Torre Hercules, anlagd av romarna och världens äldsta fortfarande fungerande fyr. Se tidigare inlägg.

Strax efteråt hörs en väldig smäll i riggen. Först trodde jag att en dörr smällt igen ombord i sjögången, men fann snart att storseglet fladdrade på ett onormalt sätt. Det visade sig att det s.k. skothornet, dvs. storseglets bakersta trekant, hade lossnat från sin infästning i uthalet. För att rädda storseglet och inte låta det blåsa sönder, var det bara att rulla in det i masten och fortsätta mot vårt mål Camariñas, nu med bara genuan. Det gick det också, men det gungade rejält. Vi använder storseglet till större delen för att stabilisera båten, få den att inte rulla så väldigt utan i stället gå stadigare. Nåväl, lite gungigt blev det, men det gick att komma fram och till slut förtöja i den lilla hamnen i Camariñas.

 

Ett tomt uthal.

 

De sönderslitna infästningarna i storseglets skothorn.

Väl i hamn kunde vi inspektera skadan. Tursamt nog var det inte storseglet i sig självt som gått sönder, utan det var infästningarna och sytråden, som hade gått i upplösning av solens UV-strålar. Med försämrad hållfasthet som följd. Sådant man tidigare bara läst om, men som man aldrig tror drabbar en själv!

I grannbåten Yin n’ Yang hade vi tur att träffa Anna-Malin och James. Han är från början amerikan, som tidigare bl a har tjänstgjort som sjukvårdare i US Marines, som tekniker på en charterbåt i Karibien, som hovslagare (!), och nu senast åter i båtbranschen! Det är precis sådant folk man behöver träffa på emellanåt!

Jodå! Tillsammans med en fransman med ett whiskeyglas i näven började vi tråckla ihop storseglets infästning. Fransmannen blev fullare och fullare, och hans svordomar kröp allt längre och längre ner under bältet. Till slut var det inte utan att vi kom att tänka på Jerome K. Jeromes ”Tre män i en båt”! – Fransmannen somnade snart i egen hytt, och James och jag funderade på ”What shall we do with the drunken sailor?” – Till slut kunde vi efterhand få till ett någorlunda fungerande storsegel.

Lördag morgon 2/9 -17 kunde Helmi och jag vinka farväl av Anna-Malin och James. Tänk så hjälpsamma människor det finns!

 

Cabo Touriñán, fastlandseuropas västligaste punkt.

Vi seglade ner längs med Galiciens västkust. Först kom vi till Cabo Touriñán, som faktiskt är fastlandseuropas allra västligaste punkt. Ligger något lite nordligare än Cabo Finisterre, som romarna annars bedömde vara ”Världens Ände”.

Efter att ha övernattat i Ribeira, som ligger i den mycket vackra Ría de Arousa, kom vi idag fram till den lilla staden San Vincente del Mar, som ligger på sydsidan om Peninsula de O Grove. Det är mycket vackert här, men det gäller att inte segla alltför nära land, när man rundar en udde. Det gäller att hålla utkik efter fiskenät, som inte alltid är särskilt väl utmärkta.

I morgon seglar vi vidare till Vigo. En stor metropol, där vi har avtalat med en segelmakare att hjälpa oss med den definitiva lagningen av storseglet.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s