Vi kom iväg tidigt idag på morgonen, men kom inte med den första slussen. Det fattades 20 cm, och varken slussvakten eller vi ville riskera att vi blev utan roder. Väntetiden till nästa slussrunda blev kort, bara 30 min. Och så kom vi iväg till Fort William.

Detta blev lite spännande! Den där piren, som finns beskriven på sjökortet, är ett gammalt rostigt och vingligt stålskelett, som knappast ens med den vildaste fantasi kan kallas ”pir”. Schabraken till båt-kadaver förtöjda där är en skam för den mest elementära sans för båtliv. Borde för länge sedan ha levererats till smältverket för re-cirkulation av användbara metaller.

Men faktiskt! Lite längre fram, närmare stads-kärnan, fanns en pontonbrygga, c:a 20 meter lång, och som hade en leidar-förbindelse med gatuplanet ovanpå! Rask promenad till Turist Information Service, där Stephanie hade lagt undan mina paket med reservdelar! Lycka!! – Tänk så barnsligt lycklig man kan bli över några pappkartonger! – Så raskt iväg igen, innan tidvattnet vänder och riskerar att sätta oss på ”det torra”!

Vi har nu kommit fram till Oban. Lyckligtvis hann vi fram just innan regnet började, och efter en god middag kommer nu den där härligt behagliga tröttheten, som bara kan kureras på ett sätt; Sova! Länge!

Vi blir här hela helgen, eftersom det är dåligt väder i antågande. Nästa vecka tar vi oss sakta längre söderut, ut mot Irländska/Irska sjön.