S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


3 kommentarer

Här är vi nu! Fort William, Skottland, 2017 07 13.

Sista bilden från Farsund! Bilden tagen av Olav Hoel/Lister24.

Vi vill bara visa en bild som Farsunds Avis Flygande Stjärnreporter tog av oss innan avsegling mot Skottland. Grunden för att vi såg något sammanbitna ut, var att regnet började just då att forsa ner!

 

Fort William, Skottland, 56¤ 50,61N 05¤ 05,92W.

Så har vi (nästan) kommit till andra sidan av Caledonian Canal. Vi ligger precis innanför den sista och västra porten av kanalen, innan öppna havet väntar. Pga tidvattnet, öppnas inte de sista slussarna förrän efter kl. 08.00 (lokal tid) i morgon. Egentligen är namnet Fort William för kanalens västra del något missvisade, eftersom kanalen faktiskt avslutas vid Corpach. Fort William ligger någon sjömil längre ut i fjorden, och dit skall vi i morgon. Mer om detta senare.

Caledonian Canal byggdes för att underlätta transporterna mellan västra och östra Skottland. Både militären och fiskerinäringen hade intresse av att kunna undvika de ökända farvattnen runt Pentland Firth och Cape Wrath norr om Skottland. Själva kanalen är ett ingenjörstekniskt mästerverk. Det påbörjades 1803 av de entusiastiska ingenjörerna William Jessop och Thomas Telford. Icke oväntat översteg snart både kostnader och tid mångdubbelt det som hade beräknats. Inte förrän 1822 ansågs kanalen färdigbyggd. Dock dröjde det ytterligare 25 år innan den blev praktiskt användbar.

Och då hade en ny aktör, ångmaskinen/dampmaskinen, gjort entré. – Både järnvägen och senare också ångbåtarna/dampskipene kom i mitten och i slutet av 1800-talet att i stor utsträckning konkurera ut vattenkanalerna. Samma fenomen finner vi också i Sverige med det samtida gigantiska bygget av Göta kanal. Också en ingenjörsteknisk bragd, men där utvecklingen snart sprang förbi. Kvar finns ett monument av entusiasm och genialitet, som vi sentida feriebrukare bara kan stilla beundra.

 

Den första slussen vattenfylls, och Helmi är stum av häpnad.

Slussvakterna var väldigt hjälpsamma mot oss turister och amatörer. De har nog sett mycket tokerier/galenskaper under åren! Själva slussandet gick faktiskt över förväntan bra, men det skall också erkännas att det ibland var något tufft att kasta en lång och vattentung lina 4 meter upp längs sluss-sidan! Efter 29 slussar och 10 väg-/järnvägsbroar känner vi oss lätt möra!

 

Kanalen löper genom ett hisnande vackert landskap, kantat av frodig växtlighet och trolsk bergsnatur.

I morgon tidigt (pga tidvattnet) går vi genom den sista slussen och skall lägga till i Fort William och där hämta paket med reservdelar, skickade från Göteborg. Vi har inte så lång tid på oss, förrän tidvattnet drar sig tillbaka, och då riskerar vi att sitta fast. – Om allt går som planlagt, kommer vi att ligga tryggt förtöjda i Oban i morgon kväll. – Spännande fortsättning följer!

 


14 kommentarer

Här är vi nu! Inverness, Skottland, 2017 07 09.

Inverness, Skottland, 2017 07 09. – 57¤ 29,63 N 04¤ 13,99W.

Sååå, nu är vi i Skottland! Efter nästan en veckas väntan på bättre väder, och där vi vid ett tillfälle tvingats vända efter några timmar pga alltför hög sjö med mycket stora vågor, tog vi i fredags den 6/7 -17, tillfället i akt. Tillsammans med våra nyvunna seglarvänner Marie och Lars i HR Monsun 31:an Anemone gav vi oss iväg på eftermiddagen. Vi väntade medvetet till att vågorna skulle lugna ner sig fram på eftermiddagen, eftersom det blåst rejäl kuling dagen innan.

Det blåste fortfarande ordentligt, men vi hade nu en viss vana att bedöma att ”nu är det inte så farligt!” Det var faktiskt riktigt spännande att följa all fartygstrafik nattetid med alla lanternor. Tidvis regn och dis. Ibland tät dimma, och då var radarn till stor hjälp. Det suveräna hjälpmedlet är dock AIS, där man på det elektroniska sjökortet kan se i stort sett all fartygstrafik inom en radie på 20-30 sjömil (NM), kanske mer. Ett litet dataprogram räknar dessutom ut minsta avståndet vid passage, dvs. talar om ifall det finns kollisjonsfara. Ett väldigt värdefullt hjälpmedel!

Det var en utmaning att laga mat vid sjögång! Kardanupphängd spis gör det möjligt att laga mat, men sedan kommer det verkliga eldprovet – att ÄTA maten; undrar om det är här som det myntades uttrycket ”gående/stående smörgåsbord”?!! Varmmaten fick man stoppa i sig fortare än kvickt! Annars åkte salladsskålen snart i knät (no.: ”i fanget”). Vi försökte ta det från den humoristiska sidan!

Vi hade alltid minst en person vaken och uppe i sittbrunnen. Vis av tidigare erfarenhet har vi lärt oss att försöka hålla en viss vaktdisciplin, särskilt nattetid. Dagtid är vi lite mer flexibla, men är noga med att aktivt utnyttja alla möjligheter att få sova en stund. Slarvar man med detta, är risken stor att man får dåligt omdöme. Dessutom ökar risken för irritation och missämja ombord. Och det får absolut inte ske!

Vår kontakt med omvärlden bestod i radiokommunikation via VHF. Särskilt med seglarvännerna Marie och Lars, men även med fiskebåtarna. Speciellt här på skottska sidan blev vi uppropade av uppmärksamma fiskare, när vi var på väg in bland deras linor till fisketrålen. Vågar inte tänka på hur det skulle ha slutat, om vi trasslat in oss i deras fiskenät och andra arbetsredskap!

Dessutom har vi en satellittelefon, både för att kunna tillkalla hjälp i en nödsituation, men fr. a. för att kunna ta ner s.k. GRIB-filer med komprimerade väderleksprognoser. Väldigt värdefullt, och som vi kommer att ha stor användning för senare, när vi skall segla över ännu större vatten.

Alldeles ensamma var vi inte. Vi hade trevligt resesällskap under flera tillfällen under den 3 dygn långa överseglingen. Hela stim av delfiner följde oss stundtals. Det började redan utanför norska Sørlandet. Det hördes ett pipande/visslande läte, och det verkade som om de kommunicerade med oss! De susade pilsnabbt förbi, både framför och under båten. Det gick alldeles för snabbt för att fånga på vanligt foto, men på en filmsekvens fick jag med dem.

Vid framkomsten till Inverness tidigare idag höll det på att gå galet. Vi hade medvetet sett till att försöka komma fram vid ingående tidvatten, som skulle hjälpa oss in. Vi var nog något för tidiga, så att vi var framme vid Inverness Marina redan 2 timmar före slackvatten, då strömmen avtar och vänder. Följden blev att vi höll på att missa avfarten från de framrusande vattenmassorna och in till marinan. Jag måste erkänna, att jag blev lite överraskad av kraften i vattenmassorna! Det var på håret när, att vi pressats upp på sandbankarna bredvid hamninloppet, och blivit fast där! Dikt babord och full fart i motorn, och så kom vi in i hamnbassängen, där det genast blev lungnare.

Nu så här efteråt inser jag, att det där borde jag ha kunnat förutse. Särskilt som jag gått kurs i detta med navigering i strömmande tidvatten. Det är uppenbarligen så, att det är först när man ställs inför en praktisk situation, som man riktigt begriper.

En intressant iakttagelse under dessa tre dygn av, om inte total isolering, så i alla fall detta att vara så totalt tätt tillsammans på liten yta. Det har fungerat över all förväntan. Och bara detta att slippa alla telefoner, e-post, SMS, alla bokade möten av tvivelaktigt värde. Ingen TV! Gud så skönt! – Läsa böcker, småprata, bara vara tillsammans.

Efter några dagar här i Inverness skall vi gå genom Caledonian Canal, och se på alla dessa skottska gamla borgar. Kanske vi också får syn på Nessie, det stora sjöodjuret. Spännande fortsättning följer.

 

 


1 kommentar

Vi ligger kvar i Farsund!

Idag på f.m. seglade vi iväg, med kurs Inverness i Skottland. Enl. prognosen 9-10 m/sek, kanske 11. Stämde bra, när vi kom ut på öppet vatten. Vinden dock rakt västlig, dvs rätt i näbben. Vi fick falla av 40-45 gr, och vi gjorde 5-6 knop, trots bara 1/3 av Genuan ute samt bottenrevad stor.

Vinden ökade dock hela tiden, och efter 3 timmar hade vi konstant 15 sekundmeter, med 17-18 meter i byarna. Vi blev uppropade av våra parseglande vänner Marie och Lars i Monsun 31:an ”Anemone”, och som hade avseglat 1 1/2 timme före oss. De hade ännu värre vindar, ännu större vågor.

Såå, vårt gemensamma beslut över VHF-radion var inte särskilt svårt. Vi beslöt att vända tillbaka till Farsund, där vi nu ligger tryggt förtöjda. Vi kommer att fortsätta följa väderprognoserna och se när nästa väderfönster uppenbarar sig. Fortsättning följer.

 


Lämna en kommentar

Farsund, 2017 07 01.

Igår, lörd. 1/7-17 kom vi till Farsund, beläget på norska sydkusten 30 NM (c:a 5 mil) längre västerut från Mandal. Också en söt liten feriestad på ”Sørlandet”. Har funnits i flera hundra år, och utöver fiske bedrev man en del skeppsbyggeri och underhålls- och bottenskrapningsarbete av fr a fiskebåtar.

Den nuvarande staden är inte mer än drygt hundra år gammal. 75% av staden ödelades vid en svår brand i aug. 1901. Drottning Sofia i dåvarande unionen bidrog med kapital för återuppbyggnaden av staden.

 

Elin med Väktarlykta, Morgonstjärna och Brödkorg.

 

Här har vi avancerat till assisterande väktare i Farsund.

 

Redan för flera år sedan läste jag i SXK (Svenska Kryssarklubbens tidskrift Till Rors) att i just Farsund på norska sydkusten fick sjöfarare ett så trevligt mottagande. En flott dam i folkdräkt stod på kajen och hälsade seglarna välkomna med nybakade bullar och dagens tidning. Jag har tänkt på henne i många år, och vi beslutade att segla in till just Farsund för att om möjligt få träffa denna fantastiska representant för Farsund.

Av en slump stötte vi på kajen på en förtjusande dam, som utklädd i gammal väktarkostym visade oss runt i staden. Tänk att ha seglat 900 sjömil från nordsverige och så stöter man på denna förtjusande dam! Med frodig glädje berättade hon med både allvar och humor om branden och återuppbyggnaden. Farsund ligger mitt i det s.k. ”Bibelbältet” på sydkusten, där mer eller mindre ”alla” i varje fall förr om åren var engagerade i någon kyrklig församling. Jämför Jönköping i Sverige i äldre tider.

Elin Salvesen berättade, att de riktigt rätt-trogna inte hade skaffat någon husförsäkring (”därför att Vår Herre nog ser till oss”). En del proselyter var kanske något svaga i anden, och hade skaffat sig brandförsäkring i alla fall (”för säkerhets skull”). Och i efterdyningarna till branden delades församlingarna/menigheterna upp i dem som varit starka i anden och dem som förfallit till tvivel (”Detta är Herrens prövning, och nu skiljes agnarna från vetet”).

Och så fortsatte fejden och osämjan mellan grannar. Tragiskt att man inte kunde hålla sams i en nog så svår tid. Har människan inte problem, så skaffar man sig.

Vi ligger kvar här några dagar till och väntar på ett bra väderfönster inför överfarten till Skottland. Preliminärt seglar vi iväg tisdag förmiddag 4/7-17, om prognosen håller i sig.