Den 13 maj 2023 gjorde vi ett försök att segla över från Gran Canaria till Fuerteventura. Vi hade väntat i 10 dagar på bättre väder, då det blåste envisa kraftiga nordvindar mellan öarna.

Översiktsbild över planerat seglingsområde. – Mogán ligger helt sydväst på Gran Canaria, ungefär vid ”M” i Maspalomas. Arrinaga ligger strax söder om Telde. Fuerteventura är den stora långsträckta ön öster om Gran Canaria; Morro Jable ligger helt syd på Fuerteventura, just vid klackens östra del. Kortaste avståndet mellan öarna c:a 60 sjömil, 10-11 timmars segling. Det är det öppna havet mellan dessa höga öar, som kan vara väldigt blåsigt.

Det såg nu fint ut; svaga vindar i lä på Gran Canarias sydkust de första timmarna. Vi tuffade på som planlagt, med revat storsegel för att motverka rullandet. Lite försegel, och stöttning av motorn, då vi hade vinden rakt i ”näbben”. Över öppet hav skulle det senare blåsa 8-10 m/sek från babordssidan, men det skulle inte vara några problem.

När vi passerat Maspalomas, ändrade vädret sig drastiskt. Jag såg redan på håll, hur havet ändrade karaktär. Bortom udden med den höga fyren, hade havet en djupare blå färgton, och ytan var till stor del täckt av skummande vita gäss. Hmmm! Ser inte bra ut! Så här mycket skulle det inte blåsa.

Några minuter senare, blev vågorna brantare. Båten stod om inte lodrätt, när vi mötte vågorna, så nog var det i varje fall hög vinkel! Detta kan ha berott på att vi hade kraftig medström, kanske 1,5 knop, och tillsammans med motvind och endast 20 meters vattendjup, blev sjön väldigt krabb. Klassisk bild; ström och vågor mot varandra, tillsammans med ringa vattendjup, detta ger krabb sjö, med korta och mycket branta vågor. Vanligt förekommande på bl.a. Nordsjön, vilket gör den så beryktad bland sjöfarare.

Så kom vinden! Plötsligt, under loppet av några sekunder, brallade det i ordentligt. 35 knop, motsvarande 17-18 m/sek. Styv kuling. Det var annat än de måttliga 8-10 m/sek, som prognosen sagt! Vi hade tänkt ankra över natten i Arrinaga, en väl skyddad hamn för nordliga vindar, och sedan tidigt morgonen därpå segla över till Fuerteventura och ankra bakom pirarmen på Morro Jable.

Just nu var det inte tal om att fortsätta! Här var det bara en sak att göra, vända. De redan revade seglen minskades ytterligare, och vi snodde runt 180 grader. Får se nu?! Var kan vi söka lä? 3-4 sjömil längre bort, bakom udden, ligger Pasíto Blanco. Där kan vi nog finna lugnare vatten.

Jodå, bakom udden, lite längre in, var det plattvatten. Några andra båtar på svaj, men det var gott om plats. Vi lät ankaret gå på 9 meters djup, lade ut 45 meter kätting, lade in backen och drog fast ankaret.

Så, där ligger vi bra!

Tittar runt på däck. Hittar nu en fripassagerare! En helt utpumpad duva sitter gömd runt masten! Helt slut, stackaren! Hon har tydligen med ett nödrop, precis klarat att precisionslanda på det gungande båtdäcket i den kraftiga vinden! Stackare!

Duvan, vår fripassagerare, sitter lite gömd bredvid masten, mellan vattenslangarna och den blå borsten. Ena ögat och de båda vita fläckarna på näbben syns tydligt.

Tar försiktigt några bilder, smyger mig tillbaka, under det att hon vaksamt följer mig med blicken. Helmi bistår med en skål vatten och en bit bröd, som jag smular på fördäck. Drar mig diskret tillbaka till sittbrunnen, och låter henne vara i fred.

Vi tänder ankarlanternan i masttoppen, och gör kväll.

Morgonen därpå finner vi flera små ”visitkort” på platserna, där vi lagt ut mat, så duvan fick sig nog en ordentlig frukost, innan hon utvilad på morgonen flög vidare, efter att solen gått upp.

Och vi kollade ut över havet; fortfarande vitskummande vågor i vår planerade färdrikting, så vi beslutar segla tillbaka till Puerto de Mogán. Vi får göra ett nytt försök senare.

Sensmoral; ha alltid en genomtänkt plan B, innan Du ger dig iväg. I detta fallet visste vi var vi kunde söka skydd, om det skulle blåsa upp. Och….det är aldrig fel att vända.