Något av historiens vingslag möter oss här i Bayona, längst västerut på sydsidan av Vigo-bukten, strax norr om gränsen till Portugal. Det var här som den Gamla Världen först hörde talas om den Nya Världen.

Låt oss ta det från början.  Man hade mot slutet av 1400-talet i Europa börjat ana att jorden nog var rund (trots katolska kyrkans motstånd) och att det skulle gå att segla till Indien västerut. Cristobal Colón/Chistofer Columbus, som sannolikt var från det vi idag kallar Italien, lyckades övertyga drottning Isabella och kung Ferdinand i Spanien att bekosta en upptäktsresa västerut, med kanske stora vinster som följd.

På kvällen den 3 augusti 1492 lämnade 3 skepp Palos hamn. Idag heter platsen Huelva och ligger i Andalucien i södra Spanien, precis på gränsen till Portugal. Christoffer Columbus själv förde befäl över ledarbåten, Sankta María. De övriga båtarna var Niña och Pinta.

Första anhalten var Kanarieöarna, där man efter reparationer och proviantering väntade på vind i 4 veckor. Till slut kunde eskadern den 6 september 1492 lämna den lilla ön Gomera, Europas sista utpost, bakom sig. Man navigerade på klassiskt sätt med s.k. ”död räkning”, dvs. man plottade kurs och seglad distans för att på så sätt bestämma position.

Efter 29 dagar till havs kunde man den 7 oktober iaktta sjöfåglar, som flög västerut, och förstod att man närmade sig land. Tidigt på morgonen den 12 oktober 1492 kunde den unge sjömannen Rodrigo de Triána ombord på Pinta ropa ut: ”Land i sikte!” – Ön, som man siktat, kallades San Salvador och motsvarar idag Dominikanska republiken (andra halvan upptas av Haïti).

Det är mycket intressant att läsa hur Christoffer Columbus beskrev lokalbefolkningen; ”vänliga och fredliga; oskuldsfulla och vackra; de har ingen religiös tro och vet inte vad ondska är; de dödar inte, stjäl inte och bär inte vapen”. – Det är inte utan att man gör sig sina tankar!

Så småningom seglade man tillbaka till Europa. Pga svåra stormar kom fartygen ifrån varandra. Pinta var det fartyg, som först nådde Europas fastland, och det skedde just här i spanska Bayona, strax norr om gränsen till Portugal. Det var alltså just här på stranden, som befälhavaren på Pinta, Martín Alonso Pinzón, den 1 mars 1493 kunde meddela den stora nyheten om ett land i väster! Den 1 mars är f.ö. lokal helgdag här i Galicien sedan 1993, 500 år efteråt.

-Christoffer Columbus fartyg Santa Maria anlände till Lissabon 3 dagar senare, den 4 mars 1493. Naturligtvis blev man väldigt oenig om vem som skulle få ta åt sig äran.

 

 

Ombord på Pinta hade man hit till Bayona – förutom guld – fört med sig allehanda djur, bl a papegojor och leguaner samt växter som majs, tobak och icke minst potatis, vilket skulle få en mycket stor betydelse för den hungrande befolkningen i Europa. – Dessutom medförde man 3 personer från urbefolkningen. En av dem avled strax efter ankomsten till Europa, och ligger gravlagd här invid stranden. De övriga två gick nog en mycket osäker framtid till mötes, efter att ha visats upp på hoven runt om i Europa, som exempel på ”exotiska varelser”.

Och vad förde européerna med sig till den Nya Världen? Gonorré, Syfilis, råttor och så småningom även alkoholism.

 

-Tillbaka till vår vardag; i morgon seglar vi vidare söderut längs Portugals kust. Det är lite osäkert hur vi kommer att ha det med internet-uppkoppling, men räknar med att vara utanför Lissabon i slutet av nästa vecka. Vi hör av oss då.