S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


Lämna en kommentar

Om La Coruña.

Helmi på Plaza de María Píta och Edificio Municipál.

La Coruña på Galiciens norra kust i NV Spanien är en intressant stad med omkring 245.000 invånare. Det finns både ett universitet och en teknisk högskola för högre arkitektutbildning. Det är en väldig blandning av både äldre fastigheter med mellanliggande smala vindlande gator samt hypermodern bebyggelse med glasfasader.

 

Längs med promenadstråket nere vid kajerna finner man en uppsjö med små boklådor med allt från uppslagsverk och klassiker till gamla serietidningar. Påminner om ”Bouquiniste” längs Seines stränder i Paris.

 

Staden har en lång historia. Redan romerske kejsaren Julius Caesar besökte staden, som då kallades Brigantuim, och beslöt om befästningar vid hamninloppet. Detta för att förstärka imperiets yttersta utposter. Av samma orsak beslöt romarna att under 1:a århundradet av vår tideräkning bygga upp ett fyrtorn på en kulle just  utanför staden. Detta för att stärka både den merkantila och inte minst den militära sjöfarten inför expansionen mot de brittiska öarna.

Fyrtornet, Torre Hercules, är världens äldsta fortfarande fungerande fyr! Vi seglade förbi och har tagit en bild från havet.

 

Torre Hercules är världens äldsta fyr, som fortfarande är i bruk.

Relationen till England har i århundraden varit våldsam. Mest berömt torde vara Kung Filip II’s försök att invadera England. Officiellt för att stoppa de lutherska irrlärorna i norra Europa, men man kan nog anta att det fanns mer ekonomiska och politiska skäl. År 1588 sände man iväg de 137 skepp, som utgjorde Den oövervinnerliga Armadan. Expeditionen misslyckades, men engelska viceamiralen Sir Francis Drake lyckades inte helt slå ut Armadan. Det gjorde dock vädergudarna, som i en orkan utanför Irlands västkust tillintetgjorde halvparten av Armadan.

Tillbaka till La Coruña och Plaza de María Píta, som är uppkallad efter en lokal hjältinna i motståndet mot engelsmännen i slutet av 1500-talet.

Nästa gång La Coruña omnämns i historien är den 16 januari 1809, då engelsk militär besegrade en av Napoleons arméer, som försökte få herrväldet över den iberiska halvön.

 

En av de gamla kanonerna på Castillo de San Antón vid inloppet till La Coruña. Det gamla fortet är nu ett museum, men användes som fängelse ända fram till mitten av 1900-talet.

 

Förmodligen en tämligen nybyggd variant av en mycket primitiv farkost, där stommen är byggd av grenar och kvistar. Ytterst har man omslutit skrovet med stora djurhudar.

 

Vi har nu seglat vidare västerut och har lagt till vid Camariñas, strax norr om Cabo Finisterre, europeiska fastlandets västligaste udde. Namnet myntades redan av romarna, som ansåg att detta var världens yttersta ende (”Finis terrae”). – Spännande fortsättning följer.

 

 


8 kommentarer

Om Galicien. 2017 08 19.

Vi ligger fortfarande kvar i den lilla gallisiska fiskebyn Cariño, strax ONO om La Coruña i NV Spanien i avväntan på reservdelar. Det visade sig att 90A generatorn på huvudmotorn hade brunnit, och förorsakat röken och den intensiva lukten av brända el-kablar. Det var nog bara numret före att det blivit öppen eld! Det var ren tur att vi upptäckte att generatorn inte längre laddade, och öppnade motorrummet. Vi förstod då genast vad som höll på att hända och kunde raskt stänga av huvudmotorn.

Tursamt nog skedde detta i södra Biscaya. Nu HAR vi passerat detta så beryktade hav, innan september månad. Detta har också varit lite av en drivkraft under resans gång att se till att komma vidare. Nu behöver vi inte på samma sätt bekymra oss om de annalkande höststormarna över Biscaya.

Det går alls ingen nöd på oss här. Vi har utforskat den lilla fiskebyn, och invånarna här hälsar glatt igenkännande på oss.

På promenad i den lilla byn med smala och branta gator.

Häromdagen tog vi en långpromenad ut till fyren längst ute på udden, och fann en trevlig liten restaurang med en enastående havsutsikt! Att både den goda maten och vinet gör att vi nog gärna gör om den där turen, det råder det ingen tvekan om!

På väg ut mot fyren vid Cabo Ortegal.

 

Som modena människor måste vi också ta en ”selfie”!

 

På vägen dit ut träffade vi på en man, förmodligen lärare, men som tidigare arbetat på sjön i 15 år, och bl. a. besökt både Sverige och Norge. Jag frågade honom om den mycket egendomliga dialekt av spanska, som man talar här i Galicien. Det verkar vara en blandning av spanska och portugisiska.

Han förklarade då, att för mycket länge sedan kallades hela den västra delen av iberiska halvön av romarna för ”Region Galaico-Lusitania”. Det är härifrån Lusitania kommer; det var ett gammalt namn för dagens Portugal, och många spanjorer talar fortfarande om portugiserna som ”Los Lusses”.

Under 800-talet invaderades iberiska halvön av araberna, morerna, som satte mycket av sin prägel på arkitektur och kultur. Under senmedeltiden fördrevs morerna, och vi börjar ana bildandet av Spanien och Portugal. Fram till dess hade varje region haft sin något säregna dialekt. Katolska kyrkan drev med hjälp av de katolska kungarna på utvecklingen mot en nationalstat med en stark centralmakt. Detta gjorde man genom att både hota och locka välutbildade ute i regionerna att flytta till Madrid respektive Lissabon. Utan starka ledare ute i regionerna, var dessa lättare att kontrollera. Ett nytt gemensamt språk, castellano, började att användas av centralmakten, och det är ungefär vid den här tiden, under 1400-talet, som den moderna spanskan börjar formeras. Det är kanske i ljuset av den historiska bakgrunden man skall se både de dialektala skillnaderna och de olika självständighetssträvandena vi ser emellanåt.

Detta var Dagens Text.

Vi hoppas att i nästa vecka kunna segla vidare. Söder om Cap Finistere lär det finnas många fina ankringsvikar. Spännande fortsättning följer.


6 kommentarer

Mandal, 2017 06 30.

Vår seglats från Skagen hit till Mandal var initialt av det lite äventyrliga slaget.

Det hade blåst stadigt i 4 dygn, och när vi gick ut tidigt på morgonen den 27/6-17 var det rejält gungigt. När vi rundade Grenen och lämnade Kattegatt och gick över till Skagerak, fick vi korsande sjö från minst två olika håll. Dessutom hade vi c:a 1,5 knops motström (och måttlig halvvind). I tillägg var det tämligen grunt, 20-25 meter djupt. Allt detta adderas till ordentliga vågor.

Enligt fysikens lagar adderas vågdalar och vågtoppar av interfererande vågor med en viss regelbundenhet. Det var just vad som hände. Att mäta våghöjd är svårt. Det är möjligt att hydrologer/oceanologer av facket definierar våghöjd som en medelvåg efter en viss tid, mätt med speciella bojar.

Själv mäter jag våra vågor från vågdal till vågtopp, och använder båtens bredd (knappt 4 meter) som referens. Och då uppskattar jag att vi på det värsta hade en våghöjd av i varje fall 4-5 meter, kanske mer på det värsta. Det var absolut inget kul. Då övervägde vi faktiskt att mer eller mindre söka nödhamn i Hirtshals.

Det som gjorde att vi i alla fall fortsatte, var att enl. väderprognosen skulle det mojna frampå dagen. Dessutom skulle våghöjden naturligt minska, när vi efter några timmar kommit ut på djupt vatten. Och se, några timmar senare, när vattendjupet var mer än 100 meter, blev det betydligt lugnare. Då var det bara att fortsätta.

Vi har nu utforskat den lilla staden/byn Mandal i sydligaste Norge. En vacker och söt liten stad. Fr. a. sommartid mycket turister. Väldigt rent och fint överallt. På både gator och i toaletter. Och sådant betyder mycket. – På morgnarna går hamnvärden runt till varje båt med en påse med nygräddade och varma bullar samt dagens morgontidning! Mycket uppskattat! Idéen till detta kommer egentligen från Farsund (c:a 25 NM längre västerut, och dit vi skall i morgon). Detta blev en stor succé i Farsund, ssk som hamnvärden dessutom gick klädd i folkdräkt! Hamnarna runt omkring blev sura, då många båtgäster drogs till just Farsund. Så nu har denna för oss båtfolk så angenäma sedvana spridit sig till flera andra marinor längs norska Sørlandet. Kanske något för svenska Marinor att ta efter?

I morgon tidigt avseglar vi till Farsund. Där inväntar vi bra väderfönster för att ta oss över Nordsjön till Inverness i Skottland. Enl. nu tillgängliga prognoser kan detta möjligen ske kommande tisdag den 4/7-17. Återkommer om detta.