S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…

Gott Nytt År! Från Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-kust, 2019 12 31.

6 kommentarer

På fredag kväll 27/12 2019 kom vi tillbaka hit efter att ha tillbringat Julfirandet tillsammans med barn och barnbarn hemma i Umeå. Det var naturligtvis trevligt, men väldigt kallt! Vi är inte vana vid sådant! Det var fr.a. den kalla isande blåsten, som kylde av oss rejält. Men vi lärde oss att klä oss ordentligt. Så, våra ullunderkläder, mössor, vantar och halsduk kom väl till pass!

* * *

Nu är vi tillbaka här i värmen på Kanarieöarna. Vi tog en tur upp längs berget idag. Det finns en gammal grotta uppe i bergssidan, som någon har gjort till sin bostad.

Uppe i en hålighet i berget har någon tagit sin tillflykt. På vägen nedanför finns allehanda krims-krams att köpa, och stoppa pengarna i en liten bössa.

 

Detaljbild av varuutbudet. Längst fram står en liten bössa med texten: ”Jag vet att pengar inte leder till lycka. Men om jag skall vara olycklig, föredrar jag att vara detta i en herrgård”.

 

Det är en mycket gammal tradition här på ön att leva i grottor i bergen. Ibland som eremit efter religiös övertygelse, ibland av nödvändighet. På senare tid kanske det mest handlar om vad som förr kallades ”hippies”, som sökte livets mening, sittande i en håla och betraktade havet och horisonten.

 

Långt upp längs bergssidan ligger en hålighet, som någon sentida ättling till de gamla eremiterna ”moderniserat” med masonitvägg och dörr.

 

Lite längre upp och ut mot havet hade vi i eftermiddag på nytt en storslagen utsikt.

En betagande utsikt utöver havet med några båtar för ankare i förgrunden, andra på väg bort. Själv blir jag alltid så fascinerad av detta att ”havet har diamanter på sig”.

 

* * *

 

Även om vi själva är utrustade med de bekvämligheter vi vill ha ombord, såsom 230V starkström, avsaltningsanläggning, tvättmaskin och modern navigations- och kommunikationsutrustning, skall man inte slå sig för bröstet.

När vi kom tillbaka i båten efter julfirande hemma i Umeå, fann vi att det knappt fanns någon ström i båten. De 2 stora Lithium-batterierna var kraftigt urladdade, endast drygt 20 % kapacitet kvar. Detta trots att batterierna var fulladdade när vi for, och landströmmen var inkopplad med svag underhållsladdning, då vi hade kylskåpet igång. Vi skulle ju bara vara borta 2 veckor, och ville gärna återvända till ett kallt kylskåp.

Med landströmskabeln inkopplad fungerade nu 12V-belysningen, men alla tunga förbrukare (vattenkokare, kaffekokare, tvättmaskin) fungerade med blinkande lampor och endast med 1 förbrukare inkopplad åt gången.

Det värsta var att vår elektriska toalett (modell ”Turbo”!) vägrade tömma! Att spola in havsvatten gick bra, men inte ut! Den motorpumpen kräver tydligen mycket kraft, och som de stora batterierna då skall stå för. Vad göra?!

Ja, dessbättre har vi bra duschar och toaletter i det närbelägna hamnkontoret, men nattetid hade det blivit en evigt springande. Två lösningar återstod; ”hink” alternativt ”fritt-fall-över-relingen”. Helmi valde det förstnämnda.

Dagen därpå fick vi i hamnen här tag på en så’n där ”allt-i-allo-mekaniker”, som ”kan allt”. Med voltmätarens hjälp gick han systematiskt över hela det komplicerade el-systemet, mätte spänning över alla poler, och till slut hördes ljuv musik från hans mun: ”Jag tror jag har funnit det!” – Eureka! tänkte jag – ”Antingen är reläet trasigt, eller så har det löst ut. Vi provar att sparka igång det!”

Efter ett elegant litet tryck på en knapp, började elsystemet burra och surra; samtidigt som Helmi och jag försiktigt började – Hurra. Strömmen kom nu inte bara in i båten; den gick nu med 150 ampere i full fart in i batterierna! Klang och Jubel!

Exakt vad som löst ut reläet, vet vi fortfarande inte, men jag skall konsultera Mastervolt i Frölunda efter helgdagarna.

 

* * *

Det finns som nämnts anledning för oss alla att betänka hur sårbara vi är i våra ”moderna” samhällen. Detta är ting, som vi reflekterat över en del under de år, som vi nu varit ”Vagabonder på Havet”. Alltid tänka ”Dubbel säkerhet”. Vad händer om det-och-det går sönder – Vad gör vi då? Har vi back up?

Det kan finnas anledning till att vara lite ödmjuk och betänka hur sårbara vi är. Inte bara i båten, utan även i vår s.k. civiliserade värld. Både elektricitet och datorer har självklart hjälpt oss mycket, men gör oss samtidigt väldigt sårbara.

Med risk för att ta till stora ord, kom jag just idag att tänka på Erik Gustav Gjeijers berömda dikt ur Nyårsdagen 1838: ”Ensam i bräcklig farkost”.

 

Så önskar vi er alla ett Gott Nytt År 2020! Vi återkommer med spännande fortsättning nästa år!

 

6 tankar om “Gott Nytt År! Från Puerto de Mogán på Gran Canarias SV-kust, 2019 12 31.

  1. Godt Nyttår til dere🎉🍾🎈🎩

    Gilla

  2. Og vi ønsker eit riktig godt nytt år tilbake til Carl Gustav, Helmut og skibet!

    Gilla

  3. Ett riktigt gott nytt år även till er. Och tankeväckande apropå sårbarheten, utan ström, internet och andra moderna lösningar står vi oss slätt. Boken ”Prepping” är läsvärd i sammanhanget. Allt gott för 2020! /Martin och Sanne

    Gilla

    • Hej, kära Sanne o. Martin. – Ja, det är vid tillfällen som dessa, som just tankar om sårbarheten kommer över oss. Och vi har under åren haft en hel del av den varan; allt är inte beskrivet i bloggen. – I övrigt får vi bara önska er Allt Gott för det nya året. Våra hälsningar också till Kerstin o. Håkan. /Helmi o. Gustav.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s