Dagarna här har fortgått med rutinarbete ombord. Efter att morgonbestyren är klara, vidtar dagens arbete. Det är mycket som skall underhållas. Salt och UV-strålning gör att däck och skrovsidor måste putsas och poleras. Alla metalldelar inspekteras och vaxas. I alla hamnar ser man en del båtar, där underhållet lämnar en del övrigt att önska. Efter några månader ser det helt förfärligt ut, där salt, sol och inte minst Sahara-sanden har tagit ut sin rätt.

 

* * *

 

Det finns många långliggare i hamnen, som verkar ha legat här i flera år. En del stannar här dock bara några dagar för bunkring och ”det-där-sista” innan språnget över Atlanten. Som den här danska långseglarbåten med totalt 8 ungdomar, uppdelade på 4 par. 1 skepparpar samt 6 ”paying crew”, som planerade att ta sig över till Karibien för några månader. Det var faktiskt riktigt kul att se deras entusiasm inför avfärd. Skepparparet verkade av naturliga skäl vara rutinerade, medan övriga nog hade mer varierande erfarenheter och förhoppningar om vad som väntade dem. Bananstocken i aktern, det klassiska långseglarattributet, fanns naturligtvis på plats.

 

Det är inte så ofta man ser en bananstock på akterdäck på avseglarbåtar numera. Allt fler har börjat upptäcka problemet med att 60 kg bananer mognar samtidigt….

* * *

Fredagsmarknaderna fortsätter som vanligt med försäljning av frukt och allehanda krims-krams på gågatan. Till turisternas och försäljarnas förtjusning.

 

 

 

* * *

 

Vi fortsätter våra bergsvandringar. Den vindlande vägen just på randen av ett stup, rasade för några år sedan, och har spärrats av. Trots avspärrningar över vägbanan, går det att ta sig enda fram till raskanten. Några modiga (dumdristiga?) turister tar sig på den halvmetersmala lilla randen över till andra sidan raset. ”Gegen Dumheiten kempfen auch die Götter vergebens/Mot dumhet kämpar även gudarna förgäves” (Schiller).

 

 

Uppifrån berget fick man en vidunderlig utsikt över marinan och ankringsplatsen utanför.

 

* * *

 

Nere på badstranden finns ett gammalt vattenståndsmärke, som fiskarbefolkningen under generationer använde för att bedöma tidvattnet och möjligheterna att komma sig in och ut med sina fiskebåtar. I samband med utbyggnaden och moderniseringen av hela hamnområdet i början av 1980-talet, tog man varsamt hand om detta urgamla vattennivåmärke, som nu kan beskådas av eftervärlden.

 

 

* * *

 

I morgon eftermiddag reser vi hem för att fira Jul med barn och barnbarn. Övernattar i morgon kväll på ”Rest-and-Fly” ¨på Arlanda, och fortsätter på torsdag morgon 12/12 till Umeå. Ser på väderleksprognosen att det just nu är -16 grader i Umeå, med snålblåst! Det känns lite konstigt att i väskan packa ner mössa, handskar, halsduk, tjocktröja och vinterskor. Båtgrannarna undrar säkert vad vi skall hem att göra, när man kan ha det så varmt och skönt här i södern, där vardagsplagget är shorts och T-shirt/linne året runt. – Men visst skall det bli trevligt att få träffa barn och barnbarn igen! – Och det skall slå om till mildväder lagom till dess att vi kommer hem.

Den 27 dec. 2019 är vi tillbaka här igen. Vi har en ungefärlig plan för det kommande året. Det återkommer vi till. – Spännande fortsättning följer!