Under Mellandagarna/Rom-jula tog jag turen till Arlanda fram-och-tillbaka, och var tillbaka efter 2 dagar. Under tiden i Stockholm hämtade jag de 8-10 paketen med reservdelar, som jag adresserat till min son Andreas. Detta för att slippa allt tjafs med tullmyndigheter och andra byråkrater på Kanarieöarna.

Underligt detta med att komma tillbaka till Sverige mitt i vintern efter att ha tillbringat lång tid i varm omgivning. Trots långkalsonger, ylleundertröja, långärmad skjorta och julklappströjan, samt halsduk, luva och handskar, så frös jag ordentligt. Blev dessutom förkyld under resan, men det har nog inget med kylan att göra, utan mera med att det satt 200 andra passagerare i planet.

På planet fann jag på stolan framför mig följande lilla annons från Forex;

 

 

* * *

 

Vid återkomsten hit hör jag att en fransk seglare mist sin båt här under julhelgen. Han reste hem för en operation, och tyckte väl att han ankrat upp båten ordentligt med både det stora bogankaret och dessutom ett mindre akterankare. Låter kanske förnuftigt, men då kan inte båten vända sig med vinden. Problemet var att vinden nu vände 90 grader, och det svåra vädret under julhelgen träffade nu båten midskepps, och välte omkull den.  Där drev den i det hårda vädret rakt mot klipporna på andra sidan ankarviken, och är nu helt slagen i spillror. Båten har sjunkit och bara masten syns nu mot klipporna. Inget att rädda. Ryktet säger att båten var oförsäkrad, och att myndigheterna nu kommer att kräva ägaren på bärgningskostnaderna. Myndigheterna kommer inte att acceptera att fler kadaver lämnas åt sitt öde längs med kusterna här.

 

* * *

 

Vi tog en promenad längs med kajerna här i eftermiddag, och fick då syn på denna gamla raritet. En Buick från 1931. Väldigt många människor ville bli fotograferade tillsammans med denna raritet!

 

 

* * *

 

På förmiddagen knackade det på skrovsidan av vår båt och där stod Per och Agneta från båtklubben i Umeå! De var på tillfälligt besök hos några bekanta i stan, och ville bara ”kolla läget” nere i hamnen. Och plötsligt fick de syn på ”Helmi”! – Minns dem mycket väl från tiden med IF-båtarna på 90-talet i Umeå. Deras IF-båt ”Paprika” var en riktig läcker skönhet, som jag beundrade lite i smyg. ”Hur kan man få en båt så fin?!!” – Per och Agneta har nu flyttat till Stockholm, men vi minns alla den härliga tiden med IF-båt! En riktigt fin liten segelbåt! Det var då vi verkligen lärde oss att segla!

 

* * *

 

Vi har tidigare mött Lizzie och Denis, och deras båt ligger nu också här i hamnen. Lizzie har flugit hem över jul-och nyårshelgen för att se till sina gamla föräldrar. Denis seglar iväg tidigt i morgon bitti för att ta sig över till Karibien.

Det var något av ett sorgset avsked av Denis nu eftermiddag. Han är en utomordentligt intressant människa, som jag antytt tidigare i bloggen. Uppvuxen under mycket knappa omständigheter i Glasgow, usel skolunderbyggnad. Lyckades i alla fall ta sig in i British Royal Navy, där han tjänstgjorde som kock och räddningsdykare under Falklandskriget. – Avsked pga allvarliga allergiproblem. – Trist familjeliv. Arbetslöshet. – Men Denis gav sig den på att fullfölja sin dröm, att skaffa sig en liten segelbåt och segla jorden runt. – Och han är på god väg!

Har sagt det tidigare; när man är ute på långsegling, då träffar man på så många trevliga och intressanta människor. Människor som tar tag i sina liv, och gör något av det. Sitter inte och väntar på att det skall ske något. Denis är verkligen en människa, som har imponerat, och som vi kommer att sakna.

Detta var Dagens Text.