Så är det dags för Lucia igen. Förra året vid den här tiden var vi på väg över Atlanten från Kap Verde till St.Lucia (!). – Vi tycker Stjärngossen på bilden från förra året gjorde sig så bra, att han får förnyat förtroende detta året också.

 

 

* * *

 

Vi styr nu söderut igen från La Graciosa i norr, och har kommit till sydöstra delen av Fuerteventura, som vi besökte tidigare i höst (8-13 okt. 2018). Det är lite kyligt på kvällarna (långbyxor och någon tröja), men på dagarna är det vanligtvis fortfarande shorts och T-shirt/linne, som gäller. Vi gillar hamnen här; lugnt och stilla, låg kostnad, vatten och el på bryggan. Trevlig liten stad med färskvarubutiker i närheten.

Fräscha toaletter, men bara kallvatten i duschen (”Men vad rör väl det oss, vi riktiga Vikingar?!”). Nåväl, Helmi duschar ombord, där vi har ordentligt med varmvatten, men min frisyr behöver inget varmvatten, och min morgontvagning sker i marinans kallvattendusch. – OK, Helmi tittar ibland lite misstänksamt på mig, och tycker att det måste vara rekordfart på den duschningen. Men jag vidhåller att det varje morgon är samma grundliga tvagning som alltid. Så det så!

Till helgen planlägger vi att ge oss iväg igen, och förhoppningsvis är vi i Las Palmas på Gran Canaria i början av nästa vecka. Där tänker vi stanna kvar över Jul och Nyår, och en bit in på det nya året. Detta eftersom vi har en del att reparera på båten. På en båt är det alltid något att göra! Det är bara att inse det.

 

* * *

 

Under dagen har den orangefärjade Sjöräddningsbåten ”Salvamento Marítimo” tvärs emot oss på andra sidan hamnen hastigt begivit sig iväg från sin kajplats och ut på det något blåsiga havet. Vi hörde bara att någon hamnpolis ropade: ”Go! Go! Go!” Och därefter drog de iväg i full fart. – Vi vet inte vad som skett denna gång, men de hade inga flyktingar i släptåg nu. Kanske ett något lite enklare räddningspådrag av någon lokal fiskare med bränsleproblem denna gång.

 

* * *

 

Här i hamnen har vi försökt att avyttra våra gamla 20 liters dieseldunkar, som stått på däck i mer än ett år. De tar bara en massa plats, och vi har inte behov för dem längre. Så långa överfarter som över Atlanten planerar vi inte längre, i varje fall inte i nuläget. Utöver kostnaden för dieselinnehållet, tar vi inget betalt, bara vi blir av med dem.

Jodå, vi har just nu blivit av med de flesta av dunkarna. En fransman var själaglad! ”Tänk! Just sådana som jag letat efter!” Han ville absolut betala för dem, även om de var tomma.

”Det behövs inte! Bara jag blir av med dem!” sa’ jag. – Jodå! Han insisterade på betalning, men dessvärre hade han just då inga pengar. ”Men jag är ju fransman! Jag har en flaska ‘du Bon Vin’!” Och så försvann han ner i katakomberna i båten och kom upp med en flaska gott slottsvin av god årgång. ”Voilà!” Cést bien ca?!” – Behöver jag berätta att det smakade utmärkt?! – Skall vi kalla det bonuspoäng?!

Spännande fortsättning följer!