S/Y Helmi

Följ vår segling till värmen…


Lämna en kommentar

Morro Jable, Fuerteventura, 2018 10 05. – Rockor under båten! – Och ett särdeles välförtjänt Nobelpris!!

När vi vaknade upp efter den första natten efter första ankringen på länge, och kollade att ankaret satt ordentligt fast, upptäckte vi några mörka ”skuggor/skygger” på den ljusa sandbotten. Tänkte först att det var några stora stenar på botten, men så såg vi att ”stenarna” rörde sig där nere på 4-5 meters djup.

Vi tittade närmare, och fann ut att det var rockor! 3-4 stycken, av vilka vi lyckades få med 2 stycken på samma bild. Vi uppskattar att de var c:a 80 cm i diameter.

 

En 80 cm stor rocka under båten i morse. Man anar på bilden den c:a 50 cm långa gadden/halen.

 

Och här har vi ”kompisen”! Två stycken på samma bild.

Vi har också en liten videosekvens, men den klarar jag tekniskt sett inte av att få med i bloggen. – Bilderna tagna från båtdäck visar naturligtvis inte lika mycket detaljer, som man ser genom exv. en cyklop eller en undervattenskamera, men sådan utrustning har vi inte.

Nu är inte vanliga rockor farliga, som exv. ”Djävulsrockan”. Det är väl som med huggormarna; bara man låter dem vara ifred, försöker de nog komma undan. – Men nog tittade jag mig omkring ordentligt, när jag tog kvällsdoppet från akterdäck!

 

* * *

Senare på dagen nåddes vi av det verkligen glädjande budskapet att dr. Denis Mukwege får Nobels fredspris i år! Oerhört glädjande! Vi har följt honom i många år i hans arbete för kvinnor som utsatts för sexualiserat våld som led i en krigsstrategi i inbördeskriget i Kongo-Kinshasa. Och att priset delas med Nadia Murad, den yazidiska människorättsaktivisten, som givit röst åt alla dessa tusentals kvinnor, som blivit offer för – i detta fallet – IS-krigarnas brutalitet; det tyder på ett riktigt tänkande hos nobelkommitén i Oslo.

Vi träffade dr. Denis Mukwege efter en föreläsning i oktober 2016 i Umeå , där han är medicine hedersdoktor. Under föreläsningen visade han en film från operationssalen med sekvenser, som får vem som helst att sucka djupt. Vi beskriver här inga detaljer.

 

Närbild, som vi tog efter en oförglömlig föreläsning i Umeå i oktober 2016.

Nu är inte avsikten med seglingsbeskrivelsen på vår blogg att beskriva annat än just våra erfarenheter och tankar kring vår långsegling, men samtidigt är detta en så glädjande händelse, att vi känner att vi bara måste få med oss några tankar kring detta.

* * *

Så tillbaka till vår lilla värld i vår båt. Vi har nu pumpat dingen, satt den i vattnet och provat utombordarmotorn. Jodå, det fungerar fint. Med en blandning av piska och morot/gulerot startade motorn till slut. Det ser bra ut. – I morgon puttrar vi iväg in till sta’n/byen för att titta lite närmare på denna lilla stad. Och för att proviantera. – Återkommer.

 


2 kommentarer

Här är vi nu! Morro Jable, Fuerteventuras sydkust, 2018 10 04.

Här är vi nu! Morro Jable vid Fuerteventuras sydsida på Kanarieöarna.

 

Efter mycket styr kom vi till slut iväg idag på morgonen, torsdagen den 4/10 2018. Vi kunde lämna ett lite stökigt Las Palmas och segla iväg de 65 sjömilen till den stillsamma lilla staden Morro Jable på Fuerteventuras sydsida.

Det blåste upp en del mot slutet, men sedan vi väl kommit i lä bakom bergen, lugnade både vind och vågor ner sig, och vi kunde ankra tryggt utanför den långa sandstranden. Vi skall i morgon sätta dingen i vattnet och ta oss in till sta’n. Det finns en berömd fiskerestaurang just vid hamnen, och den måste vi utforska.

Återkommer med spännande fortsättning!

 

 


4 kommentarer

Vi är nu redo för att segla vidare! Gran Canaria 2018 10 04.

Vi har nu varit här i 2 veckor i den stora marinan på Las Palmas på norra delen av Gran Canaria. Vi har haft båten på land på varvet i 9 dagar.

Vid upptaget såg vi hur mycket alger, snäckor, havstulpaner och allehanda grums som hade växt och frodats på båtbotten under vår vistelse i Sverige i sommar. Och då hade vi ändå gjort botten ordentligt rent och bottenmålat 2 gånger på Grenada i januari! Under seglingen över Atlanten i maj ökade troligen inte beväxningen särskilt mycket, eftersom båten då var i konstant rörelse. Men när den ligger still i en marina i jolmigt och allt annat än rent vatten; ja, då trivs ”vattenlevande organismer”!

Nåväl, gubbarna på varvet kunde sin sak. Med högtrycksspruta och en spackelspade fick man bottnen riktigt ren och slät på ett par timmar. Själva tyckte vi att det hade sett förfärligt ut, men en rutinerad gammal varvsarbetare tyckte att vår båt såg ”riktigt bra ut; ni skulle ha sett den vi hade förra månaden, den hade legat orörlig i den här buljongen i 5 år! DET var jobbigt!” – Vi tror honom. Utan att ha bett om några detaljer.

Här har vi tagit en bild, just som vi trodde att vi var klara för sjösättning.

 

Vår båt är nu ordentligt rengjord, nymålad och skrovsidorna riktigt blänker! Snart redo för sjösättning.

 

Tidigt på morgonen vid 5-tiden, då vi skulle sjösätta, upptäckte vi att det var så orimligt varmt under Helmis huvudkudde, och det luktade illa! Av med madrassen, och upp med träskivorna över de stora startbatterierna. Det visar sig att startbatteriet till stora huvudmotorn hade kortslutits och var knallvarmt! Det var ett 20 år gammalt batteri i den övre storleksklassen, 140 Ah, och som nu kokade för fullt. Fick snart av alla kablarna till batteripolerna, och batteriet svalnade snart.

 

 

Det stora svarta startbatteriet i full kokning. Vid nedre röda kabelslingan ser man hur kokande saltsyra ångar upp ur det lilla luftningshålet. Runt omkring skymtar frätande saltsyra.

 

Träskivan ovanför startbatterierna med frätskador av kokande saltsyra. Det gick inte att få bort i första försöket. Vi får försöka slipa bort det vid ett senare tillfälle.

 

Vi beslöt raskt att byta ut även startbatteriet till dieselgeneratorn, eftersom vi inte ville vara med om det här en gång till. – Ett par stadiga varvsgrabbar hjälptes åt att baxa ut de två tunga blybatterierna ut genom takluckan, över däck och ner på marken. Utan att spilla en minsta lilla droppe av den frätande saltsyran på Helmis textilier! De skulle bara ha vågat!

Snart hade vi två nya moderna AGM-batterier på plats, och elektrikern hjälpte oss att koppla in, så att allt skulle bli rätt. Trodde vi.

Då vi just hade sjösatt morgonen därpå, och mekanikerna kom ombord för att kolla att allt fungerade efter byte av olja och filter, mm, då startade inte motor-eländet! Helt dött! Mekanikerna och jag slog våra kloka huvuden ihop, i hopp om att det skulle bli ett tillsammans. Icke en chans! Stendött. Uppenbarligen gick ingen ström fram startmotorn. Men hur hitta felet? Och elektrikern var bortrest för ett jobb på andra sidan ön.

Ja, det är ju bara att ta det som en man! Dvs. sova på saken, och invänta solens uppgång i öster, och elektrikerns återkomst. Rätt snart erkände han att han i hastigheten blandat ihop två kablar, och satt en något dåligt märkt pluskabel på minuspolen. Ja, det är klart, då blir det ingen ström till startmotorn.

Men idag på förmiddagen, kunde vi tuffa iväg till bränslebryggan och toppfylla dieseltankarna samt färskvattentankarna. Kylskåpet är fyllt till brädden av allehanda läckerheter, och en och annan vinflaska har vi också kunnat stuva ner.

Såå, i morgon förmiddag, torsdag 4 oktober sätter vi äntligen segel och stävar vi österut mot Fuerteventuras sydkust. Därefter letar vi oss sakta upp längs Fuerteventuras östkust och upp längs Lanzarote och Graciosa. I mitten av december är vi förmodligen tillbaka i Las Palmas, och efter nyåret drar vi mot de västra kanarieöarna.

Spännande fortsättning följer!