Pga mycket båtar hade vi inte fått plats i marinan vid Leixões utanför Porto, utan hade fått ligga för ankar på en skyddad plats i fiske- och industrihamnen utanför. Det gick det också. Det var lite spännande att se om ankaret skulle hålla, men det gjorde det! När vi tog upp ankaret tidigt nästa morgon, fick vi också upp en del gammalt skräp som legat på botten, bl a tågvirke och några gamla rostiga schackel. Du världen, vad människosläktet sprider omkring sig!

Vi avseglade från Leixões redan kl. 05.15, eftersom det ibland är långt mellan de portugisiska hamnarna, och vi ville komma fram till Nazaré innan solnedgång. Därefter blir det väldigt raskt helt mörkt. Enligt en tabell jag funnit, skulle solen gå upp vid Leixões klockan 06.15, och jag räknade med att det skulle börja ljusna en timme tidigare. Men icke! Bäckmörkt! Det visade sig att tabellen stämde, men att tidpunkten gällde UTC, den standardiserade universella tidsangivelsen, dvs i praktiken brittisk vintertid, som är en timme senare! Tänk att navigationskursens kunskaper så totalt kunde lysa med sin frånvaro!

Med bra navigationsutrustning och allmän försiktighet gick det fint att komma ut på fritt vatten. I bäckmörkret sågs på AIS-en i plottern hur en hel armada på 5-6 fiskebåtar på hemväg efter nattens fiske solfjäderformat närmade sig fiskehamnens inlopp, just där vi befann oss. Här gällde det att hålla tungan precis rätt i mun och styra rätt. Men det gick fint. Antagligen har dessa rutinerade sjömän stött på tokiga turister förr och förstod att styra undan.

 

Att segla längs med portugisiska kusten ställer särskilda krav på utkik och uppmärksamhet. Det finns massor av fiskenät, som endast är utmärkta med en liten flagga på en enkel pinne. Redan vid måttlig vind har dessa små utmärkningar en tendens att lägga sig vågrätt, med minimal chans till upptäckt. Fiskenäten i sig själv är sällan något problem, eftersom det förefaller att vara bottengarn. Problemet är den ibland 5-10 meter långa fångstlina, som fiskebåtarna använder sig av för att göra fast vid, då näten skall hämtas in. Därför gäller det att inte gå för nära en sådan markör för fiskenät, eftersom fångstlinan snabbt kan fastna i propellern eller runt rodret. Och då har man ett problem. – För yrkesfiskarna är detta ingen sak, eftersom deras båtar vanligtvis är långkölade och med skyddad propeller, men för oss vanliga seglare med mer eller mindre uttalad fenköl gäller det att se upp.

I seglarkretsar diskuteras det hur långt från land man bör gå. Allt från 2-20 NM brukar nämnas. Själv har jag funnit ut att utanför 7 NM är det ovanligt med fiskenät, och det stämmer rätt bra med djupkurvan för 50 meter. Djupare än så tror jag inte det är så vanligt att man lägger bottengarn. Om det gäller nattsegling, skulle jag rekommendera 10 NM från land. För nattetid ser man absolut ingenting alls av fiskeredskap!

Under de senaste dagarna har vi haft väldigt tät dimma/tåke ute till havs. Med radar och AIS kan vi ha kontroll på i stort sätt all trafik runt oss. Alla fartyg med ett deplacement på över 300 ton måste vara utrustade med AIS. Detta gäller i hela världen.  Många små fritidsbåtar är numera också utrustade med AIS, speciellt nu sedan priserna på utrustningen sjunkit drastiskt. Men här i södra Europa har vi rätt ofta stött på små segelbåtar samt både små och medelstora fiskefartyg, som inte har den utrustningen. Gudskelov brukar vi se dem på radarn!

 

* * *

 

Vi kom till den lilla fiskebyn Nazaré på kvällen den 12/9 -17 efter en ordentlig dagssegling på 90 NM. Den lilla staden Nazaré sjuder av liv med alla turister längs med strandpromenaden. Köpmännen är inte sena med att erbjuda allehanda krims-krams i butikerna ute vid gatan. – Handböckerna rekommenderar att ta den lilla bergbanan upp på krönet, där den gamla stadskärnan (”O’Sitio”) ligger. Härifrån har man en fantastisk utsikt, se bild.

 

 

* * *

 

Det lilla samhället Nazaré är känt i omvärlden av en mycket speciell orsak. Jättevågorna! Pga en sprickformad försänkning i berggrunden just utanför Nazaré, kan Atlantens kraftiga dyningar gå ända in till omedelbart utanför landmassan utan att bromsas upp av bottnen flera sjömil utanför kusten. Resultatet blir att under januari-februari månader kan det bildas riktiga monstervågor, kanske bara något hundratal meter utanför stranden. Det påstås, att i januari 2012 uppmättes här världens högsta våg, 30 meter! Detta har naturligtvis dragit till sig en mängd tokiga galningar från hela världen, som tvunget skall surfa i dessa monstervågor! Nåväl, de kommer alltid upp. En del efter 1-2, andra först efter 3-4 veckor.

* * *

Själva ligger vi sedan i går eftermiddag inblåsta i den lilla fiskehamnen Peníche, strax norr om Lissabon. Det har blåst styv kuling här i natt, och det har hörts knarrande och knakande från alla spända förtöjningslinor mellan segelbåtarna här vid kajen. Vi ligger kvar till söndag, då vinden skall mojna. Då seglar vi sista biten ner till Cascais, som ligger precis utanför Lissabon. Därifrån går det täta tågturer in till själva sta’n. – Spännande fortsättning följer.