-Vi hade tänkt att stanna på Isle of Man lite längre tid. Pga ett annalkande oväder kände vi oss nödsakande att ge oss iväg över Irländska sjön till Dublin i Irland. Detta för att inte bli väderfast där i 5-6 dagar.

-Vi kom inte iväg från Peel på Isle of Man förrän vid 11.30-tiden igår, måndag 25/7-17. Detta pga tidvattnet. Det gick inte att öppna ”sillen” dessförinnan. Men så kom vi iväg! Den engelskt vänlige och hjälpsamme Harbor Master vinkade iväg oss efter att ha givit oss de senaste väderprognoserna; ”Mestadels måttliga – friska sydliga till sydostliga vindar,  som frampå kvällen skulle öka till friska till hårda sydliga vindar”. Det var bara att sätta ut så mycket segel vi hade, och vi gjorde snart uppemot 7 knop. Ibland lite mer, men då var vi tvungna att reva, först storseglet, och sedan även Genua-förseglet. Detta eftersom båten började luta och kränga så mycket, att det inte längre var angenämt. Och se! Med minskning av segelytan rätar båten snart upp sig, det blir genast behaglig gång, och farten har minskat bara obetydligt!

-Som det gick undan! Och det var behov för det, eftersom vinden skulle öka frampå kvällssidan. Vi hörde på VHF-radion att en segelbåt i området råkat ut för sjönöd och behövde assistans. Det var intressant att lyssna på radiokommunikationen mellan den nödställda båten samt sjöräddarna och deras landbaserade organisationer. Imponerande att höra, när yrkesmänniskor arbetar! Tala om professionalism!

-Vinden ökade alltmer, och det började bli jobbigt, trots bottenrevade segel. Det visade sig att vi (=jag) hade räknat fel på avståndet, och det var inte 60 utan 75 nautiska mil. Och det innebär 2 timmar extra. Sent på kvällen, efter 10 timmar av -mot slutet – jobbig segling. Så när Marie i kompisbåten ropade på VHF-radion, att hon funnit en liten marina (Howth, strax ONO om Dublin) inte alls långt från positionen, där vi befann oss; ja, då var beslutet inte alls svårt!

-Men nog blev tilläggningen spännande alltid! Att komma in i en främmande hamn är alltid en utmaning/utfordring. Särskilt nattetid. Trotts alla sjökort, både elektroniska och av gammaldags pappersversion, är det inte detsamma som att se hur det ser ut i dagsljus. Vi lyckades orientera oss i hamnen, undvika alla båtar, som låg på svaj (utan lanternor!) och hitta de röda och gröna små lamporna, som skulle leda oss in i den inre marinan. Till slut hittade vi en ledig plats i mörkret, gjorde snabbt fast, och efter att ha vinkat in Marie och Lars i ”Anemone”, kunde vi alla pusta ut! Det var väldigt nära att vi gått på grund i den nästan vattentomma hamnbassängen (ebb/fjære!). I detta blåsiga väder! Detta var inte bara spännande! Det var gastkramande! – Efteråt satt vi alla fyra i vår sittbrunn med var sin stadig whiskey! Tyckte att vi förtjänade det!

-Idag har vi sovit ut. Städat/ryddet i båten, och orienterat oss i och runt den hamnen, där vi ligger. – I morgon skall vi ta lokaltåget in till Dublin. Helmi vill gå i affärer (=sätta fart på irländsk ekonomi). Så skall vi gå på en Pub, där man serverar god mat, och spelar irländsk folkmusik.

-Så får vi följa väderleksprognosen och se när vi kan fortsätta. Vi vill gärna komma fram till Kinsale på Irlands sydkust (strax söder om Cork).